klockan 08.00 har jag klivit upp senaste veckan och tagit mysiga morgonpromenader med vovven.

Det var väldigt spännande, på många sätt, att åka ner till Knutby och hämta henne, för att vi måste bestämma oss där om vi vill ha henne eller inte. Man kör inte bil i 10 timmar för att åka hem och tänka på saken.


När vi äntligen hittade dit så var klockan efter 4 på eftermiddagen och jag blev väldigt överraskad.
Det var en inhägnad gård och vi hörde massor med hundskall. Kvinnan kommer till grinden och öppnar och frågar om det går bra om vi hälsar på henne ute för hon hade sina egna hundar inne, okej tycker vi och hon kommer med en brun/vit hund..

- Men den vi ska titta på är ju svart?
- Va? med det här är ju Lola.
- Men den som finns på hemsidan och som vi vill titta på är svart.
- Jaha säger hon, ja vi har en svart hund men hon kallas Lollo.
- Men det står att hon heter Lola på hemsidan.
- Jaha oj vad fel det kan bli, ja men hon är ju vääldigt försiktig av sig och går inte så bra i koppel.
- Ja det är henne vi kommit för att titta på.



Vi går runt på baksidan och det finns massor av hundgårdar och hundar.
- Hur många hundar har du?
- Jag har fem egna och några valpar, men sammanlagt 29 sycken(!!)
Alltså 24 stycken adoptionshundar.. till mig sa hon på telefonen att hon hade några egna hundar.. :/


Hur som helst hämtar hon Lols och hon är jätteförsiktig och går jättesakta fram och luktar på Jonny och Staffan.
Jag är som i chock av alla hundar och att hon trodde att det var fel hund vi ville ha och hälsar inte ens på henne.

- ja hon går ju inte så bra i koppel säger hon och kopplar henne. Lols står helt still och tittar på henne.


Jag tycke hon verkade väldigt rädd och frågar henne om den andra hunden och då säger Jonny;
- Det var ju den här vi skulle hämta. Och tittar menande på mig.

- ja då går vi in så jag kan hämta hennes papper och skriva på adoptionspapperna. säger hon och vi följer henne till dörren.
- Det är lite stökigt här, man får ju som prioritera hndarna eller huset. säger hon.


Innanför ytterdörren möts vi av fem stycken vilda typ bordercollies, ganska unga tror jag.
- Det här är mina egna hundar. hon försöker få kontroll på dom utan att lyckas.
- Men den där verkar lugn, säger jonny och pekar på en liknande hund som ligger kvar på sin dyna.
- Han är en adoptionshund som inte blivit så bra behandlad av människor, han är rädd för er.
Stackars vovve man ville bara krama honom och göra allt bra!

Det köket vi gick in i var nog det stökigare och skitigaste jag någonsin sett. Hon hade två vuxna stooora katter och fyra lite mindre tror jag. Köket var inte särskillt stort, kanske 3,5x4,5m. Det var smuts och saker överallt!
- Ta inte av er skorna sa hon, och jag lovar, jag hade inte gjort det ens om hon tvingat mig.
Hon gick upp på övervåningen för att skriva papperna och vi pratade lite med hennes mysiga katter.


Vi skriver på adoptionspapperet och får hennes pass, småpratar lite och går ut.
Hennes kollega hämtar Lols igen och vi sätter på henne halsbandet och kopplet vi köpt.
Jonny lyfter upp henne och bär henne till bilen som står utanför grinden. 
Vi körde mina föräldrars Saab kombi så vi öppnar bagaget och lägger till dynan hon ska få ligga på.

Kvinnan börjar gråta och säger att det är sorgligt att hon ska åka men jättebra att hon ska få ett hem.
Hon hade haft Lols sen hon var tolv veckor och nu är hon ca 15 månader.

Vi säger hej då och börjar resan hemmåt, den går jättebra och hon ligger ned alla 10 timmarna, vi stannade flera gånger för att rasta henne men hon bara stod still när jonny lyft ut henne.


Vi kom iallafall hem vid fyratiden på morgonen och hon är VÄLDIGT försiktig och nästan rädd.
så vi har henne i sovrummet med stängd dörr så hon skulle få vara ifred för katterna.

Hur som helst för att göra den här berättelsen lite kortare;

Hon hade nog inte varit innomhus många timmar innan hon kom till oss.
Hon vägrade göra sina behov utomhus (!)
Hon kröp bara ihop så fort hon fick se kopplet.
Hon var/är svår att fånga in när man har henne lös ute, fast går att muta med rätt godis.
Hon tycker det är besvärligt med hundar som skäller och går inte fram till främmande.
Hon stod bara still och vägrade röra på sig när hon var kopplad.

Hon var och är fortfarande osäker så for man vänder sig mot och går rätt mot henne, inomhus, men om man hukar sig ner då blir hon glad, kommer fram och viftar på svansen. Och Nu har hon även börjat att om man går mot henne så går hon undan, hoppar upp i soffan och blir jätteglad.. skumt



Nu har vi haft henne i 11 dagar och hon går bra i koppel,
hon gör inte sina behov ute när hon är kopplad men när hon är lös går det bra. Hon är rumsren!!
Hon är världens snällaste, man får klippa klorna, duscha henne, lyfta, kolla munnen. allt går bra.
Hon älskar katterna, speciellt Vesslan som älskar hundar.
Det går bra att åka bil med henne och lämna henne ensam. 
Hon går bra ihop med andra hundar speciellt hanhundar,
tikar är hon lite skeptisk mot men efter en stund går det bra.
Hon gillar fortfarande inte kopplet, går undan, men det går bra så fort man får det på henne.



Hur som helst så har det börjat gå så mycket bättre på bara 11 dagar, så med lite tålamod kommer det lösa sig.



Jag har ännu inte hittat åt min kamera så det blir inga bilder på henne än :)


Hon ser iaf ut som en liten svart schäfer, fast utan den sluttande ryggen.

Tjing